LivingInBeijing

Det har inte hänt särskilt mycket den här veckan - kanske därför ingen av oss har haft lust att eller haft någonting intressant att blogga om. Jag har mest hängt med Thanh, eftersom vi går i samma klass. Våra scheman stämmer inte riktigt överens med de andras, så det blir att vi missar varandra helt ibland.

Igår slutade jag och Thanh 12.00, medan de andra gick till 16.00. Därför åkte bara vi två en lång taxi-resa till IKEA! Med lång resa menas med en taxa på 46 yuan. Det kanske inte låter särskilt mycket, men vanligtvis brukar det inte kosta mer än 20 yuan, så resan till IKEA tog säkert minst 20 minuter att åka. Vi här borta har en tendens att räkna i taxi-kostnad när vi frågar hur långt det är till olika ställen. Skulle någon visa avståndet på en karta skulle det inte säga oss någonting...

IKEA har jag tjatat om sedan första dagen vi anlände och jag måste säga att det verkligen kändes som om vi var hemma i Sverige igen. En förtjänst till det är ju såklart namnen på alla varor de har. Man kan säga att jag minst sagt shoppade loss bland småsaker som behövdes till rummet, speciellt en klädhängare som jag har tjatat om.

Höjdpunkt nr 1 var maten:


Höjdpunkt nr 2 var ju såklart IKEAs utbud av importerade svenska livsmedel:

Idag hade jag, Anton och Olle två lektioner. En klockan 8-12 som var lära sig pingying och tecken och en lektion 14-16 (oral) . Vi hamnade i samma klass som En turk, en filippin, en kazaktanare, en mexikanska och två amerikaner.

Det började med att lektionen började försent för att hon inte förstod sig på sin dator. Sen presenterade hon sig själv. Hon berättade att hon hade en tolvårig son ifall vi behövde hjälp med kinesiskan......

Katastroflektionen då:
Vi höll på i säkert 2 timmar med att räkna 0-10. När vi hade lärt oss säga siffrorna skulle vi säga massa telefonnummer som hon skrev upp. Allting uprepades om och om igen. Ja skämtar inte, OM och OM igen! Sen lärde vi oss säga "Doushâo qian?" som betyder "hur mycket kostar det" sen skrev hon upp massa tal som vi skulle säga. Detta upprepades återigen OM och OM igen!  Sen sista två timmarna skulle vi lära oss skriva 1,2,3,6,8,10 på kinesiska.. 4,5,9 var för svårt sa hon... (Kan nämna att jag som femåring fick lära mig skriva 1-10 och det är inte alls svårt) Hon verkar tro att vi är retarded eller nåt.... Tillslut tog lektionen äntligen slut och vi tre tänkte mest "vart har vi hamnat!?" Men det väntade ju en lektion.. så vi fick väl hoppas att det blev bättre.

Vi hade ju två timmars lunch så vi passade på att äta på skolmatsalen. Riktigt gott faktiskt ch billigt. Jobbigt att det är så många människor bara.

 Våran "shítáng" (matsal)

Ja, sen började Oral-lektionen. Det var en ung lärare. Hon presenterade sig och sedan fick vi andra presentera oss. Blev förvånad att alla förutom tre hade kinesiska namn. Men det var ingen som kunde säga sitt namn så att hon förstod. Inte jag heller =P

Den här lektionen var helt annorlunda jämfört med den första. Hon pratade i princip bara kinesiska och hon verkade ju inte förstå att ingen av oss förstod någonting. Tempot var mycket, mycket snabbare än den första lektionen - vilket faktiskt vi tyckte va bra. Under den två timmar långa lektionen hade vi en tiominuters rast och då berättade vi för henne att vi faktiskt inte förstod det hon sa och att hon borde ta mer av undervisningen på engelska. Det här är ju faktiskt beginnerklassen. Hon sa att hon skulle det , men tror ni hon gör det? nej!

 Pluggis-Anton in action ;)


Jaja, får hoppas att det blir bättre snart. ZàI Jiàn! //Peyshy

Idag "började" skolan med en invigning helt på kinesiska där rektorer och lärare (tror jag) höll tal och välkommade alla utlänningar till BFSU. Kan sammanfatta det hela med att säga att vi (som vanligt) inte fattade ett skit förutom då en lärare (återigen tror jag) i sitt tal sa karaoke och alla skrattade. Då skrattade vi med haha. Go with the flow typ.
Det var den invigningen... 


Orientation som var den andra delen av själva ceremonin bestod av en polis och en tolk (thank God) som berättade lite allmänt om regler och viktiga saker att veta. Polisen valde att berätta om de regler han antagligen fann viktiga:

1. Do not fight.
2. Do not take drugs.
3. No prostitution
4. Do not harass women.

Så nästa gång ni har vägarna förbi Beijing eller Kina överhuvudtaget kom ihåg detta: förolämpa aldrig en kvinna. Ni vet inte hur illa det kan gå =P

Skolan börjar imorgon. Det har gått lite rykten om att skolan började idag utan vår vetskap och om den gjorde det skyller vi allt på BFSU som är kassa på att sprida information, eftersom de flesta inte hade någon aning om det i sådana fall. Vi hamnade i alla fall i två olika klasser:
A1 - Jag och Thanh.
A2- Peyshy, Anton och Olé (Olle egentligen).


Innan invigningen åkte vi till Wudauko (stavning?) marknaden och shoppade en hel del. Själv köpte jag 3 par skor för...kan ni gissa hur mycket?...tvåhundra rmb!! Jag får tacka Thanh för att han var min "prut-coach" och att jag utan honom redan hade gett mig vid 240. Jag är sämst på att pruta, men jag hoppas att jag efter månader här kommer att lära mig tekniken haha. Det blev även ett lamp-köp. Har sett den tidigare i Sverige och alltid tyckt att den var cool. Och för 30 rmb blev den min!


Puss & Kram på Er alla där hemma, speciellt på min älskling P ♥

Jeannie

Ja, idag var vi där. Jag (Peyshy), Anton, Olle och Jeannie och massa andra studenter från skolan. 8.30 imorse var det dags att samlas för en 1,5 timmes bussresa.

Det var otroligt att se muren! Men för att komma dit fick vi gå upp för oändligt många trappsteg. Jag skämtar inte, sjuk mjölksyra i benen. Även fast det var minusgrader så svettades man rejält efter det.

                                       
Jag och Olle           "I'm am the king of the world" :D Olle o Anton åkte slideway

                        
  Beannie^^                           Trötta på hemvägen :)      Jag och Jeannie åkte Ropeway :)
 
  

Efter kinamuren åkte vi till KFC och moffade i oss onyttig mat i mängder. Ja, så mycket att jag är mätt nu 12 timmar senare (:

På kvällen åkte de och åt "Bao chi" men jag stannade hemma och sov :)

En kompis har kollat i denna blogg:
- Jag känner igen han med svart hår på bilderna
- Anton?
- Jag har sett han någonstans..
-Jasså, Rinman kanske?
- Nej.. jag vet inte. Men han ser JÄTTEbekant ut.
20 minuter senare..
- JAG HAR KOMMIT PÅ DET!
- Jasså?
- Jag har sett honom på film. Han är skitlik en kändis!
Hehe..

Pratade med systeryster nyss på msn.
- Jag ska skaffa en msn åt mamma så att hon kan prata med dig.
- Ahaa ok :)
- Vad ska hon heta?
- Inte vet jag
- [email protected]?
- HAHAHAHA
- Brorsan hade förresten en gammal hotmail som mamma kunde få.
- Jasså, vilken?
- Honeyloveme1....
- HAHAHAHA
- Vad?
- Vad töntigt de låter... (:

Syrran skriver efter att ja bett henne läsa bloggen:
- Men hotmailen är ju felstavat!?
- Ja, vill du att okänt folk ska adda mamma eller?
- HAHAHAHA

Imorgon är det öppningsceremonin, spännande!  Skriver mer senare.

Love, Peyshy

Kvällen började med att Jag, Olle, Thanh & Jeannie satte oss i en taxi för att åka på fest. Eftersom att inga taxichafförer kan engelska så bad vi de som hade festen berätta vägen på kinesiska för honom.

Jag vet inte hur ni gör, men för mig tar det kanske 2-3 min att förklara vägen för någon och man kan göra det med normal samtalston.
Inte för vår chaffis. Det tog typ 15 min och han satt verkligen och SKREK i telefonen, det var verkligen en upplevelse att åka den turen.


       


Framme på festen var det ganska blandat med folk. Tyskar, Kineser, Svenskar, Norskar, Afrikaner. Och säkert nåt mer som jag glömt :p
Festen var riktigt trevlig,kul folk men jag hade ändå ganska blandade känslor där. Första gången vi festade i Beijing och jag kom på att jag saknar grabbarna där hemma, ganska mkt faktiskt. :p

Nåt rätt läskigt hände när vi skulle hem.
För det första, hissen slutade fungera efter 00.00, för att spara ström eller vafan det var.
Så vi var tvugna att ta trapporna, nere på 2 våningen så ser vi att lamporna tänds (som är ljudkänsliga, alltså om man typ skriker så tänds dem.) Och att en dörr till en lägenhet står lite på glänt. Jag ska tilllägga att det här huset är precis nybyggt och tjejerna vi var på fest hos var dom enda som hade flyttat in typ. Scary, huh?

3 jävligt roliga saker hände på festen igår som är värda att nämna.

1. Vi fick en liten kines att säga ooooooOOOOOOOO SOOPA!
Han gick runt hela kvällen och sa till oss svenskar SOPA! :D
(http://www.youtube.com/watch?v=FUE08pltk1s)

2. Jag blev tillfrågad av en tysk grabb om vi skulle flytta ihop. Han skämtade inte, utan ville verkligen att vi skulle det.

3. En annan kines sätter sig bredvid en tjej på festen. (Som för övrigt sa till Olle att han var oskuld det första han gjorde på festen)
Aja, han sätter sig och frågar Helena:

Kines - Do you have a boyfriend?
H - No
K - I dont have a girlfriend.
K - I like swedish girls

*Helena går därifrån*

Så jävla klockren raggning, eller vad man nu ska kalla det!


Idag har vi varit på Kinesiska Muren, det var riktigt maffigt! Men jag har skrivkramp nu och känner att jag måste duscha! Grannarna knackade just på och frågade vafan det var som stank.

Lite pix kommer snart
Saknar er alla!

Anton

Såg att ingen hade skrivit igår , så jag får väl ta äran och göra det idag :)

Igår delade vi på oss. Jag och Thanh åkte till den förbjudna staden och himmelska torget med två tjejer från Australien- Sunna och Sophie. Sunna är förresten halvnorsk och halvislänsk så hon kan prata flytande norska (hon kan flytande japanska dessutom). 

  Här är en bild. Fr.v Sunna, Sophie och Thanh.
( Det kan inte vara lätt att vara blonda i Beijing, överallt glor människor och en del vill tillochmed ta bilder på dem)

Det var helt otroligt att se den förbjudna staden. Har ju tidigare sett det på TV många gånger, men det var verkligen annorlunda att se det på riktigt! Riktigt värt det fast det var sååå kallt idag. Här är några bilder:
 
     

Efter att ha varit på den förbjudna staden åkte vi till Woudaoku market för att handla lite.

Nu har jag och Thanh äntligen också fixat varsitt kinesiskt nummer. I kina så är 8 och 9 bra nummer och 4 dåligt. Så alla telefonnummer kostar olika. Wierd.

Trodde inte det skulle vara så dyrt att ringa hem till Sverige.. Efter 5 min tog alla pengarna slut. Alltså ca.10kr/min. Blä :-(

Om ett par timmar så ska vi åka till Kinesiska muren tillsammans med andra studenter från skolan! :)

// Peyshy

Nu är det Peyshy som skriver! 

 Det är säkert flera av er som läser och som undrar varför jag inte följde med och handla. Det är så att jag är nog den som inte riktig vant mej med dygnsrytmen än. Jag är pigg på natten och trött på dagen, så jag valde sängen och sov istället (: Nu när jag vaknade så ligger nog alla andra och sover (om inte de är ute och festar dvs.)

Jag har träningsvärk också. Gick upp halv 6 imorse och gick ut vid 7 tiden med Anton för att träna. (Det har blivit mycket snabb- och onyttig mat sen vi kommit hit) så vi tyckte att det var dags att röra på oss!

Ni som gick på Rinmangymnasiet vet säkert vem Mats Hassbring är. Anton tog med sig ett intervallsträningsprogram som mats körde med dem, och efter bara uppvärmningen som innebar (jogga lungt i 3 min, jogga i 2 min, springa i 1 min och kuta i en halv min) så var jag hela slut! Men det var skönt. 


Jag och Anton springer.... :P

Det är alltid massa äldre kineser ute på morgonen och rör på sig. En del kör tai chi, en del springer, en del tränar på maskinerna som finns utplacerade på många ställen och idag såg vi en ascool snubbe som var jättegammal och liten och som sprang runt själv i tempo och körde basket och sjöng opera! :D  

Det är vanligare att träffa på svenskar här än man tror. Som ni vet hade vi ju oraltest igår. Vi blev uppdelade i grupper för att göra testet. Jag hamnade inte i samma grupp som de andra. Vi ställde oss på kö för att gå in en och en. Det var i princip bara japaner förutom en västerlänning som stod framför mig i kön- och hon visade sig vara svensk :D
Överallt, när vi äter, handlar så kommer det svenskar och frågar om vi är från sverige. Kul tycker jag :)
Vi alla hamnade i A0 förresten- Lägsta nybörjarklassen. hehe. Skolan börjar nästa lördag. Ska bli kul.

Jag har funderat på en sak. Jeannie, Thanh och Anton har alla sett sina grannar, men inte jag. Eller jag hjälpte en kvinna på kanske 40 år att öppna hennes dörr några dörrar ifrån mig, men konstigt att så mycket äldre människor bor här eller? Ja, det är iallafall lugnt och skönt på min våning jämfört med deras. Eller ja, det finns en korridor med bara amerikaner som är ganska störande förresten, men inte jobbigare än Antons spanska grannar kanske som låter konstant ^^

Andra irriterande saker:
De har toaletter med ett hål i, i de flesta matställen. Hatar sådana! Skönt för killar kanske, men jobbigt för tjejer.
Jävla kackerlackerna i min toalett, ska utrota er!
Alla människor som trängs, (finns tydligen inget kösystem)
Och alla människor som inte kan prata engelska, eller kanto!
Mcdonaldsglassen vi köpte idag, som smakade ehm..jaa.. blä

Misstolka inte nu, förutom de sakerna trvis jag mycket, mycket bra!

Vi höres senare, Puss och Kram
Peyshy

En hälsning till Älsklingen också. 4 månader idag :D Love you <3

En stor skillnad mellan Beijing med Örebro är att jag där hemma verkligen älskar varje gång jag och päronen åker iväg och storhandlar. Det är någonting jag alltid längtar efter och någonting som faktiskt är riktigt skoj att göra med sin familj. Och självklart blir det extra skoj när päronen betalar också :D Men nu när vi för tredje gången handlat på någon supermarket, så har jag verkligen börjat tröttna på det! Fullproppat med folk är väl den egentliga och största anledningen till det...och långa bilköer som nedan...

Vi kom precis hem från en stormarknad (jämför med Coop eller Ica Maxi) som heter Carrefour. Det var riktigt galet mycket folk och ändå var vi där mellan 16.00-17.30. Ja, det tog verkligen så lång tid att handla! Det var två våningar fullproppade med det mesta som finns i ett hushåll och inte i små mängder heller. Tänk att de utnyttjade varenda liten vrå fyllda med varor. Det fanns t.om varor mellan rullbanden som gick upp och ner från första våningen till den andra. Helt galet!

Jag har en tendens att tänka i det lilla när folk förklarar saker för mig. Det kanske beror på att jag någonstans har hört eller egentligen kanske har en egen uppfattning att människor i allmänhet brukar överdriva. Så jag förväntade mig inte riktigt att Carrefour skulle vara sååå pass stort som beskrivet. Så tekniskt sätt så kanske ni läsare börjar tro att jag överdriver istället? =P Hoppas inte...

Tjena tjena!

Nu är det inte Peyshy som skriver längre utan Jeannie för första gången. Har fått i uppdrag att sammanfatta dagen som hittills varit, dvs. förmiddagen. För att göra det klart för alla så ligger vi 7 timmar före er i Sverige. Alltså sover ni gott där hemma just nu.

Som Peyshy skrev igår så hade vi ett skrifligt test idag i kinesiska för att testa våra kunskaper. Imorgon är det, det muntliga testet (inte idag som hon skrev) och man kan ju kort och gott sammanfatta att testet gick ju åt helvete i princip. Eller åt helvete kanske man inte ska säga. Man kände sig ju riktigt idiotförklarad i alla fall. Det började med att vi fick ett A4 var och på det pappret stod ALLT på kinesiska. Alltså fattade jag, Thanh och Anton inte ens vart man skulle fylla i sitt namn eller studentnummer. Redan där fattar ni ju att det var kört för vår del. Testet gick ut på att man skulle översätta en massa kinesiska ord som var uppradade...trodde vi ja. Där satt jag och blev superglad när jag kunde läsa ordet Exit och Be careful och skrev även den engelska översättningen vid det kinesiska ordet. Efter 2 min gick vi tre ut, utom Peyshy som satt och skrev som om det vore vilket enkelt matte prov som helst.
Väl där ute fick jag reda på att man inte alls skulle översätta orden till engelska. Nä vet ni vad man skulle göra? Man skulle skriva ordets peng jam, alltså fonetisk skrift. Snacka om att jag kände mig idiotförklarad!


Tiden gick och efter cirka 10-15 minuter kom Peyshy ut ur salen halvt skrattandes. Vi insåg då att Peyshy också missförstått det hela och suttit och översatt dem kinesiska orden till engelska.Att jag och Peyshy bara sovit cirka 3 timmar i natt är ju absolut inte en ursäkt för hur uselt vi presterade idag. Man kan ju helt klart säga att vi alla kommer att hamna i den sämsta och lägsta klassen. High five för det ;)

Sedan vi anlände i Kina har jag ständigt varit sugen på nudelsoppa. Idag gick vi till ett ställe som vi under gårdagen såg var riktigt poppis. I Asien innebär ju i princip fullsmockat = riktigt gott = riktigt billigt. Hungriga efter det "jobbiga" och "krävande" testet entrade vi en tom restaurang (klockan var knappt 10). Väl där insåg vi att de inte hade en meny med bilder, utan som vanligt bara med kinesiska tecken. Som om vi inte fått nog av dem tidigare?
Det slutade med att vi stod där framför en smått förvirrad servitris i säkert 6 minuter och tjafsade om vi skulle gå vidare eller satsa på att vi får rätt genom att bara beställa in olika rätter. Det slutade med att vi åt där och nu framöver har vi ju lärt oss vad man ska beställa till nästa gång.


Det här var vad vår förmiddag hade att erbjuda Er. Får se vad som händer ikväll. Det känns nästan som om vad som helst kan hända här borta.

---

En rolig händelse som fick mig och Peyshy att garva ihjäl oss igår:

Peyshy heter Beijing i sitt MSN-nick och vi webbar med vår kära vän C. Plötsligt säger C: "varför heter du Bejing för? Är ni inte i Peking?".

Världens sötaste eller hur?

/Jeannie

Den här bloggen kommer att hålla er uppdaterade om vad Jag, Jeannie , Anton och Thanh har för oss i beijing! Read and enjoy! :D

12.05 gick vårat tåg från Eskilstuna. Jag, Thanh och Anton sa farväl till våra nära och kära. Det var rätt så jobbigt, men nu väntade en spännande resa framför oss. Vi anländer på Arlanda vid 14-tiden. En halvtimme senare kommer Jeannie. Allting går som på räls och vips är vi på flygplanet - Mot Beijing.

Flygresan var vi ganska nöjda med, sköna säten och bra mat. Det jobbiga var att det satt två SJUKT jobbiga snubbar på planet som var fulla i princip hela flygresan. De sjung, tramsa och skrek kontinuerligt, irriterande! Dessutom var flygvärdinnorna inte speciellt bra på Engelska.

What do you want to drink?
- Water, please
- What?
I said water, please
Hon häller i apelsinjuice till mig
- I said WATER!
Hon häller i mer juice...
suck :)


Vi är framme i Beijing tre på natten svensk tid - 10 kinesiskt tid.Bagagen infann sig där de skulle och allting gick bra. Vi hittade två jätterara koreaner som går på skolan som fixade taxi till oss på skolan. Taxichaufförerna var jättetjuriga (för vi hade så mycket bagage och inte kunde prata mandarin) och så körde de som galningar. Tydligen använder man inte ofta säkerhetsbälte i baksätet. men men vi överlevde hela vägen iallafall. Första intrycket - dålig
luft, kallt och ghettolikt på vissa ställen! Inte så glamorst som man kan tro alltså :P

 Våran skola :)

När vi kom fram så registrerade vi oss på skolan och vi fick varsitt rum. I byggnaden där vi bor finns det 17 våningar. Thanh bor på den femte. Jag på sjätte och Jeannie och Anton på sjunde våningen.

Det finns två hissar där vi bor. I hissen finns en heltäckningsmatta. Det står en veckodag på den. Varje dag byter de tydligen matta. orka :)

 Denna togspå tisdagen :)


Jag har väl haf mest otur med rummet. Redan fått ringa X antal gånger för att fixa mitt rum. Golvet var repigt, väggen fläckig, och toalettsitsen trasig, duschstrålen var svag och fanns bara kall vatten så fick byta den också. Väggen var sönder i toaletten så fick byta den med och sist med inte minst min internetnätverkskontakt också. Men de andra fick inga problem med sina rum iallafall. Annars är vi nöjda med våra rum.

Såhär ser mitt rum ut iaf, och de andras ser i princip likadana ut.

  


Vi har redan träffat många massa trevliga studenter. Det är verkligen från många olika länder världen över. Men de flesta är ifrån Japan och Korea. Alla är jättesociala och trevliga. Vi har redan skaffat oss en kompis från Iran, Milad och en Svensk, Olle. :)

 Här sitter vi på en persisk restaurang och äter mat.

Första natten var tung för oss alla. Blev inte mycket sömn för någon av oss. Jeannie och Thanh kunde inte sova så de gick och åt på natten. Det är bra med beijing för det finns allting någonstans att äta oavsett tid.
Själv vaknade jag 3.50. Kunde inte sova mer och började packa upp allt. Anton gick upp 5 för han kunde inte heller sova. Det är tufft ibörjan. hemlängtan är stor. Men nu börjar de bli bättre.

Idag har vi gått och checkat läget på stan. Vi åt på ett internetcafé och så har vi fixat vårat internet sen har vi lagat mitt rum och varit och ätit mat med Olle och Milad, sen gick vi till någon bar och snacka och tog det lungt. Trevligt!

 Internetcaféet :)  fina bakelser vi hittade :)  

Imorgon bitti vid halv 9  ska vi ha muntligt och skriftligt test i kinesiska. Får se hur det går. Skriver mer senare!

Ciao/Peyshy