LivingInBeijing

Här är det minsann ingen "7th heaven". Den 7e våningen i Guojiaolou suger! Ni förstår inte vad jag och Anton får stå ut med varje vardag! Här är det rena rama dagishemmet från morgon till kväll. Klockan 6.30 på morgonen börjar städerskorna (eller vad man ska kalla dem) göra ljud ifrån sig från sitt kontor som ligger cirka 7 meter ifrån mitt rum. Ni anar inte hur mycket ljud de gör ifrån sig. Dörren har dem öppen 24/7, telefonen ringer varje kvart och när de ringer använder de högtalarfunktionen! Dessutom brukar de på kvällarna skämta och skratta högt när de från sina mobilerna spelar de "senaste" monotona ringsignalerna. Nice eller hur?

Trodde ni det var allt eller?

Nä, medan "städerskorna" torterar mig som mest, är det spanjorerna som torterar Anton mest. För er som inte vet är Guojiaolou-byggnaden kvadrat, jag och Anton har vårt rum på var sitt hörn mitt emot varandra. Anton har fått oturen att bo precis utanför det gemensamma köket, där spanjorerna mer än gärna lagar mat tillsammans sisodär 23.00 varje (läs: i princip varje) vardag. 

"Spanjorer brukar äta sent" - sa våran spanjor till klasskamrat häromdagen. Yeah u bet u guys eat late! 

Matlagningen är inte det värsta. De röker också! Ni smarta inser ju att lukten cirkulerar runt på sjunde våningen som vilken pest som helst! 

Att min granne sedan brukar skypa klockan 3 på natten förstår nog vilken unge som helst är otroligt irriterande. Det komiska eller vad man kan kalla det är att han pratar sååå högt att jag t.om brukar höra personen i andra änden. Igår natt var det en äldre kvinna............

Det är så synd att min granne är så trevlig. Då kan jag bara inte vara otrevlig tillbaka. 

Utsikten från mitt rum till den fyravåningar höga matsalen är i alla fall inget att klaga på ('00')

Yeah, där fick ni det första klago-blogg-inlägget från mig då.

Nite nite or Wan An.

Jeannie